Hem       l      Senaste nummer       l      Tidigare nummer       l      Prenumerera       l      Annonsera       l      Kontakt       l      Länkar
 

 

 

Senaste nummer

Vår 2010, nr 15
April, 44 sidor

TEMA: STADEN OCH JORDEN

Innehåll:

Skål för jorden! Vera Billing.
Begränsningens styrka. Morten Skriver.
Jordnära möten i Malmö. Vera Billing.
Den efterfossila staden, hot eller möjlighet? Lena Jarlöv.
Förändringen. Johannes Söderqvist.
Värme möter värme. Om bin och människa. Michael Weiler.
Rättvisa mot naturen! Samtal med Lotta på Islanna Gård. Vera Billing.
Trätornas träsk. Om tranor, kossor och rötslam. Vera Billing/Anders Lind.
Uppvaknandet i skogen - från utarmning till rikedom för alla. Erik Kullgren.
Ordkonst och måleri.
Det är fosterlandets skog jag bråkar om. Elisabet Hermodsson.
Kamp om tillvaron eller samarbete? Jörgen Momsen.
Nycklar till förändring. Vera Billing.
Varmsinne. Vera Billing.
Att arbeta. Vera Billing.
Drömmar. Vera Billing.
Östersjön - världens mest radioaktiva hav. Vera Billing/Percy Andersson.
Nanoteknologi - stort vanvett på mindre än mikronivå. Vera Billing.
Vill vi verkligen ha Frankensteinpotatis? Vera Billing.
Liebruk - tyst och effektivt. Evert Larsson, Staffan Lundaahl.
Att knacka lie. Ingmar Andersson.
Ställ krav på Krav-jorden! Vera Billing.
Odla ingefära i köksfönstret. Vera Billing.
Växternas rättigheter... och insiktsfull fördjupning. VB/Peer Schilperoord.
Bokanmälningar. Vera Billing.
Spännande och ovanliga kurser och annonser!

 

 


Skål för jorden!

Ställ skålar med jord på borden.
Jorden, matjorden är alltings förutsättning. En mer ödmjuk inställning och självklart sättande av jorden mitt på konferensborden behövs. Det hålls seminarier om hållbart samhälle, konferenser om klimatsmarthet, men själva jorden, vårt och samhällets förutsättning ges vanligen en undanskymd plats på dagordningen, om den ens är med. Jorden nämns i media mest som abstraktioner i form av mängd ekologiskt certifierade varor i omlopp och grundämnen.

Ställ skålar med jord på borden.
Ställ därför alltid skålar med lokal matjord på borden. Så att vi inte har en chans att glömma, att det är den det hela i grund och botten handlar om. Alla luftiga, visionära seminarier och konferenser om intellektuell samhällsförändring skulle komma längre då. Idag handlar alltför mycket om allt mellan himmel och jord, men mycket lite om just själva jorden. Den har vi täckt med asfalt och golv och när vi någon gång ska arbeta med den sätter vi oss i maskiner som rullar fram på den med enorma hjul eller använder handskar.

Tillbaka till toppen

 

Ställ skålar med jord på borden.
Jorden i skålarna skulle naturligtvis helst vara från trakten utanför rummet man sitter i. Inte Plantjord från fabrik, som inte är mycket till jord, utan i princip en industriell blandning av skövlade torvmossar och exploaterade sandmarker, som ser likadan ut överallt i alla säckar. Som om jord inte fanns på riktigt. Riktig jord. Visste du, att ekologisk och i synnerhet biodynamisk odling förändrar själva jordstrukturen? Det är det som är själva förutsättningen för den goda maten som kommer ur den. Det är inte frånvaron av kemikalierna och gifterna i sig, utan det är livet i jorden det handlar om. Det som genom sitt levande där inne i jorden gör själva arbetet, särskilt daggmaskarna. Kemijordbruk och gifter gör att jorden för grödorna blir mer är ett slags dött fasthållningsredskap än en livsgrund. Ett substrat som roten kan sitta fast i, så växterna inte faller innan man ska skörda dem.

Ställ skålar med jord på borden.
Jord har vi lärt oss är smutsigt. Usch. Ta av stövlarna när du går in! Och gå inte med leriga skor på stadens asfalterade trottoarer, det skvallrar om att du är lantis och därmed lite efter. Smuts under naglarna betyder Person som saknar värdighet och ordning. När välfärdssamhället,  industristaten byggdes, skulle det gamla sopas ut. En enorm kampanj för att ändra människors tusenåriga värderingar gjordes, en kolossal masshjärntvätt! Allt förbundet med jorden blev fult, smutsigt, lägre stående. Se där, vilken värld vi därför nu har. Därmed inte sagt att man inte ska hålla sig ren. Ställ skålar med jord på konferensborden och även på golvet i cirklarna där man möts och stänger ögonen för världen (mediterar). Det behövs mer jord i centrum än ljuslågor nu, mer av öppna ögon än slutna.


Ställ skålar med jord på borden.
Använd inte trädgårdshandskar - berör jorden. Ta i den, kontakta den med dina egna sinnen. Våga smutsa ner dig med den rena jorden. Våga få liv under naglarna. Okej, du blir lite sandpappersaktig om händerna, men det går över när hudens egensmorning vaknar till och svarar jorden inifrån. Den som aldrig tar i jord när man arbetar med den, förblir i ett abstrakt främlingskap till den – ingen filosofisk subjektiv värdering utan erfarenhet och insikt.

Ställ skålar med jord på borden.
Vid alla möten om Omställning, hållbarhet, lokalstyre - allt positivt samhällsförändrande arbete - ställ skålar med olika lokala jordar på borden! Som en ständig påminnelse om, att det är där det måste börja, med att vi får vår mat därifrån och ingen annanstans. Med jorden på borden tror jag det skapas en ödmjukare inställning till arbetet. Jord inbjuder inte till hybris och glädje för stunden, utan väcker en varm stilla glädje över livet. Utan den blir ingenting för framtiden hållbart. Det är jordkontakt vi behöver. Skål!

Vera Billing

P.S. Var inte rädd för att deltagarna på seminariet eller mötet ska börja prata om jorden i skålarna istället för det ni tänkt det skulle pratas om. Börjar människor prata om jorden i skålarna betyder det att de anser det viktigt och att jorden faktiskt bjuder in er till samtal. Det är det jorden vill - bjudas in till värdiga samtal med, inte ständigt köras över.




Uppvaknandet i skogen
- från utarmning till rikedom för alla.

Efter ett chockartat uppvaknande från att ha varit en vanlig, lättmanipulerad skogsägare, bedriver Erik Kullgren numera kontinuitetsbruk istället för kalavverkning på sin stora skogsfastighet i Jämtland - till fördel för precis allt och alla, utom pappersmasseindustrin. Den svenska skogsindustrins brist på integrerad naturhänsyn i kombination med en utarmande bruksform kritiseras nu alltmer från internationellt håll, där man alltmer väljer att respektera forskningens resultat.

Mitt uppvaknande som skogsägare kom plötsligt. I ungefär tio års tid hade jag och min fru Eva-Lotta, i sällskap med ett gott team vänner, tillbringat praktiskt taget varje ledig sommarvecka med att lyfta upp Ulvsjö, vår släktgård i Jämtland med 266 ha skog, ur ett accelererande förfall. Men till sist var det dags att kalla in riktiga timmermän för att få fart på de tunga uppgifterna. För att finansiera detta inbjöd jag en virkesköpare att komma med förslag på lämplig affär.

Det ska påpekas att jag vid tillfället inte kunde ett skvatt om skog eller skogsbruk. Men jag blev ändå förvånad när virkesinköparen – trots att det sannerligen inte saknades mognare sågtimmerskog - valde ut två bestånd på tillsammans knappt 16 hektar med inte särskilt grov skog. En väldigt varierad självföryngring efter en skogsbrand vid förra sekelskiftet som just aldrig ”skötts” och som var långt ifrån den allmänt vedertagna drömmen om likstora träd i raka rader. Inköparen motiverade sitt val med att ”skogen är så misskött att det är lika bra att ta ner den och börja om”. Och så kom där en rad argument för att understryka hur viktigt det är att man gör rätt med sin skog.
Vilken trevlig kille! Han hade förstått att jag inte kunde något om skogsbruk och nu ville han hjälpa mig in på den rätta vägen! Avtal trollades fram från ingenstans och jag skrev på direkt. Här skulle skötas skog!
 
Chocken
Det är ingen överdrift att säga att det var en chock att se resultatet av avverkningarna. Där man tidigare kunnat vandra i fuktig skugga under höga träd och höra hur markvattnet tillrade under mossan på sin väg ner mot Gräsmyrbäcken var nu sönderkörd och sönderbränd öken. Kantzon mot våtmark tycktes innebära att man slutade avverka när skogsmaskinen hotade att välta ner i myren. De djupa spåren efter maskinerna försvinner väl aldrig och frågan är hur länge skogen behöver stå orörd innan den blir sig lik igen? Min omedelbara reaktion var en blandning av förskräckt förundran och ilska. Och jag hade mig själv att skylla. Varenda cell i min kropp insåg instinktivt att detta var motsatsen till skogsvård. Men det skulle dröja innan jag förstod varför inköparen valt just dessa områden.
På en reportageresa träffade min fru den kontroversielle skogsprofessorn Mats Hagner och efter det mötet sade hon: – Den här mannen borde du prata med. Och det gjorde jag. Dessutom blev jag hans elev trots att han varnade mig för att hans läror idiotförklarats av en enig skogsbransch.
 

Tillbaka till toppen

 

Fräck och smart massaindustri?
Jag har min teori om varför det är så. Sveriges skogsindustri har genom åren kommit att bli osunt inriktad mot pappersproduktion. Det har fått till följd att industrin efterfrågar stora volymer billig råvara som ska vara lätt att skörda och upparbeta. Kort och gott vill man ha många små träd. Och med ett system där säljaren betalar för skörden är drömläget för uppköparen att varje träd precis betalar sin skördekostnad men inte mer. Då får man sin efterfrågade volym till en minimal kostnad. Det finns alltså en poäng med att förorda uttag av klena träd – skördarentreprenören måste naturligtvis ha sin ersättning men det blir bara kaffepengar över till skogsägaren. Så ska man uttrycka det krasst, kanske man kan säga att min virkesinköpare ovan gjorde ett bra jobb. Den som sköter sin skog enligt de råd som idag ges till skogsägare röjer och gallrar faktiskt bort tre fjärdedelar av sina träd innan de är avverkningsmogna. Och litet tillspetsat tar man ju vid låggallring systematiskt bort de träd som har potential till en brant värdeutveckling medan man sparar kvistiga snabbväxare.

Det är därför ingen långsökt slutsats att pappersindustrin, vars hela lönsamhet skulle dyka i takt med att råvaran plötsligt blev dyrare, protesterar när det dyker upp en skogsprofessor som säger att skogsägare borde satsa på kvalitet och bedriva sitt skogsbruk i riktning mot värdemaximering av varje stock. Och att detta ekonomiska mål uppnås genom undvikande av låggallring och kalhuggning. Ty detta är ju helt på tvärs mot det rådande plantagesystemet som inte med en bokstav gynnar den enskilde skogsägaren utan endast den som råkar äga en pelletsfabrik eller ett pappersbruk.

Nej tack, men ärlig och smart skogsvård!
Jag beslutade att storskaligt pröva Mats idéer och kan efter de första gallringarna konstatera att kontinuitetsbruk är framtidens sätt att bruka skog!
Även om jag idag har en betydligt mycket mer ekosystemanpassad ingång i mitt skogsbrukande än den ekonomisk/matematiska som jag lärde av Mats Hagner, är det alltjämt hans urvalsprincip som dikterar vilka träd som stämplas ut. Det råder heller ingen tvekan om att avkastningen från gården nu är ljusår bättre än om jag kalhuggit. Tillväxtreaktionen efter uttagen har inte uteblivit och skogen är fortfarande ett sammanhållet och rikt ekosystem istället för en sönderplöjd och utarmad skogsåker. Virkeskvaliteten har höjts markant till följd av det värdemedvetna trädvalet.
  
Endast skrupelfri prestige styr
Det är givet att en skogsindustri, med lantbruksuniversitet och skogsstyrelse i spetsen, inte godvilligt accepterar tanken att skog utan att skötas, ska få utvecklas i sin egen takt och fritt i alla de riktningar och nischer som ryms i en rik skogsmiljö. De har ju investerat otroligt med prestige och ansträngning i att övertyga sig själva och resten av världen att det blir bäst om människan tvingar in skogen i onaturliga tillstånd. Men trots att värdet per kubikmeter på skördad skogsråvara sjunkit med två tredjedelar sedan 1950 och trots att flera skogslevande arter utrotats och närmare 2000 arter är mer eller mindre hotade, fortsätter man att insistera på att skogsodling i plantageform är bra för Sverige!

 

 

Det är så bottenlöst dumt att man inte behöver vara konspirationsteoretiker för att misstänka, att det är den kortsiktiga industrins lobbygrupper som sätter agendan i den svenska skogspolitiken. För det är faktiskt inte så här det går till utomlands. Runt om i Europa sker en omsvängning till naturnära skogsbruk, eller i vart fall kontinuitetsskogsbruk. Inte för att europeiska politiker är naiva naturromantiker, utan för att det i den senaste forskningen och i praktiken konstateras att naturnära skogsbruk ger direkta positiva effekter på ekonomi, ekologi och samhälle. 

Jag har länge gnisslat tänder över att jag var så urbota korkad att jag släppte iväg min kanske finaste och naturligaste skog till en falskspelande – eller i bästa fall vilseledd -  virkesinköpare . Men på sitt sätt var det kanske det bästa som skedde ändå. Kontakten med en skrupelfri skogsindustri ledde till det uppvaknande som ännu driver mig i en kamp mot det svenska industriskogsbruket. Jag vet att jag har rätt när jag säger att naturnära skogsbruk är bättre för både skog och människa. Och jag vet att också skogsindustrin skulle tjäna på en omsvängning, bara de gav upp den fixa idén att all skogsråvara ska kokas till papper. Dessutom är det sanslöst mycket roligare att samarbeta med ett av planetens mest komplexa ekosystem än att massakrera det! 

Erik Kullgren

Restenäs ö 114
459 93 Ljungskile
0522 253 18
0706 05 77 76

 

 

 


Copyright © Fri Jord. Foto: Vera Billing. Webbmaster: Johanna Hedström.